Gun-Britt lärde sig att simma som elva-åring i Gådeå-dammen, redan som 12-åring blev hon distriktmästare för både juniorer och seniorer.

Hon tränade i en stenig bäck, blev distriktsmästare som 12-åring för både seniorer och juniorer året efter att hon lärt sig simma, tog tre SM-guld, blev nordisk mästarinna och landslagssimmare. När jag var elva år tyckte min tio år äldre bror att jag skulle lära mig simma. Så han slängde helt enkelt ner mig i Gådeå-dammen och det visade sig att jag simmade direkt! Gun-Britt Vosveld-Mellberg växte upp intill Gådeån strax utanför Härnösand.


På sina ställen är väl ån en bredare lite strid bäck. I ån fanns en dammanläggning från 1880-talet då Härnösand byggde det första elverket i Sverige och troligen i Europa för att få fullständig elektrisk gatubelysning i stan. En fyra kilometer lång luftledning gick från Europas första vattendrivna kommunala elverk och in till stans centrum.


Simstadion i Gådadammen Våren 1950 fick Västernorrlands Allehandas annonschef Richard Baumgren en vild idé. Han var ordförande i Brännans simsektion och föreslog att man skulle bygga ett simstadion i Gådeådammen – eller Gådadammen som folk säger. Det kom mängder med invändningar, inte minst därför att det var för långt utanför centrum. Men så småningom fick han de övriga med sig sedan frågan diskuterats en tid och dammens ägare Elverket gett klartecken. Men det skulle bli ett dyrt kalas.


När projektet höll på att stupa på ekonomin så ställde simentusiasterna själva upp för att göra jobbet. Man byggde och slet och fick jobba enormt för att få undan de stora stenar på botten som utgjorde en stor fara. Ett tag såg projektet ut att haverera. Intresset för Gådadammen avtog när simsektionen samtidigt skulle ställa i ordning bryggor för DM-tävlingar som man tänkt ha vid Vegsjön i Aspnäs. Men de som hade drivit frågan om simstadion i Gådadammen lyckades ändå mobilisera för en sista kraftansträngning och fick hjälp av snickare med bryggorna och startpallarna. Man jobbade också långt in på nätterna med att rensa bort stenbumlingar.


600 åskådare vid dammen Samma dag som DM-tävlingarna skulle avgöras var arbetet klart. Stadion kostade Brännan bara 2 500 kronor. Enda bidraget var 300 kronor från Säbrå kommun till en barnbassäng i kanten av dammen där man hade simskola. Avståndet till centrum visade sig inte vara något problem. Vid simtävlingar gick till och med abonnerade bussar till dammen. Och folk cyklade också. Jag minns när det var ända upp till 600 åskådare här. Korv- och glassgubbar gick ofta runt bland publiken, som satt på slänterna. Men det var trångt!

Tränade i stenig bäck – tog tre SM-guld! Och på höstarna hade vi eldsim. Mycket populärt och vackert. När man ser omgivningen i dag är det svårt att tänka sig att så många kunde få plats… Men kraven var förstås andra än i dag – från både åskådare och simmare. Måste gallra bland simintresserade Gådadammen gav simsporten ett uppsving. Intresset blev så stort att man på vintern tvingades gallra bland deltagarna när man dragit in i gamla badhuset med en bassäng som bara var 7,5 meter lång. När man dök var risken att man slog huvudet i kaklet på andra sidan… Det stora intresset för simning bidrog säkert till att badhuset byggdes om och fick en bassäng på 12,5 meter.Det var stort då, men i dag låter det inte som mycket mer än en badbalja…


Jag simtränade inte bara utan sprang på kvällarna och gick mellan hemmet och flickskolan, en sträcka på tre kilometer. Men ibland tog jag sparken… Och nästan dagligen åkte jag till Timrå på vintern och tränade under Sture Andersson, pappa till Lotten, som var med i OS i både Japan och Mexico. Mot strömmen – och med simdyna! I Gådadammen på somrarna simmade jag ju mot strömmen och det gjorde mig starkare. Vi höll f aktiskt fast vid metoden i badhuset på vintern då badhuschefen Bengt Liljeström satte på mig en simdyna med gummilina som han band fast i väggen bakom bassängen. Effekten blev precis som när jag simmade mot strömmen, säger Gun Britt Vosveld-Mellberg.


Det var märkligt att hon blev en så bra simmare. Efter en tävlingssäsong blev det ett ofrivilligt uppehåll på ett år. Det brukar inte vara bra. Men Sverige drabbades 1953 av en omfattande paratyfusepidemi. 9 000 insjuknade och 90 personer avled. Det ledde till att badförbud runt om i landet. Och det blev förstås också tävlingsuppehåll för simmarna. Nåja, Gun-Britt kom igen. 1955 tog hon sju DM-guld under två dagar. Signaturen Sir i VA, senare radioprataren Åke Strömmer, kallade henne för ”årets idrottsman”. ”Krafter som en liten häst”


Efter SM i Halmstad 1956 då Gun-Britt blev svensk mäs-tare på 200 meter bröstsim skrev Morgon-Tidningen: ”En ung dam med krafter som en liten häst!” Tidningen ville skicka henne till OS i Melbourne samma höst. ja, jag var med på landslagslägren, men det blev inget OS. Truppen dit blev väldigt liten på grund av det långa avståndet. Tyvärr. Nåja, året därpå tog Gun-Britt i alla fall två SM-guld. På både 200 meter bröstsim och 100 meter bröstsim. Hon tävlade med landslaget runt om i Europa under de här åren. Och blev också nordisk mästare i Helsingfors i lagkapp.